För fem månader sedan.. Bollen rullas runt i laget och ut mot vänstersidan där jag tar några steg upp från min backplats. Får så småningom bollen och sätter igång en löpning längsmed kanten, tar mig förbi en kille och passerar mittlinjen och fortsätter en tio meter ner när det plötsligt händer. Tappar kontrollen på bollen i samband med att jag ska ta mig förbi ytterligare en kille så ska stanna upp och ta tillbaka bollen. Dessvärre fastnar jag fast i gräset med dobbarna och vrider till knät så att ett högljudt knak hörs ner till deras målvakt varpå jag faller ihop av smärta å blir liggandes skrikandes. Vanligtvis är jag den som snabbt flyger upp efter att ha gått i backen på en match men nu kände jag mig oförmågen att göra nånting utan kunde bara ligga kvar å skrika ut min smärta och rulla runt.. Efter lite behandling och omplåstring fick jag hjälp av planen och blev sittandes på sidan i 10 min innan jag gav mig på att försöka jogga lite lätt för att jag så gärna ville fortsätta matchen, kände dock att det var omöjligt och tog mig långtsamt till omklädningsrummet för att duscha. Det var då den andra vågen av smärta kom. Lyckades klä på mig och tog mig ur omklädningsrummet där jag sedan blev sittandes utanför med smärta men kunde iaf få se resten av matchen.

Fyra veckor senare, efter kryckor och läkargbesök, kände jag mig rätt okej så valde att testa träna vilket kändes som att det fungerade. Ändå fram tills att ca 20 sekunder återstog av träningen och jag kommer springades bredvid en kille i laget när knät plötsligt smäller till mitt i steget varpå samma procedur återupprepades. Dagen efter ringde jag ner till läkarmottagningen där jag först fick beskedet att dom tyckte jag kunde vänta en vecka med att komma in vilket i mina öron lät helt omöjligt så krävde att få komma in och att jag ville vidare till en ortoped varpå jag fick tid..

Därefter har jag hoppat runt inom sjukvården känns det som. Började med läkarbesöket efter första smällen. Fick ett par kryckor, lite smärtstillande tabletter och ordinerades vila. Efter andra smällen, återigen läkarbesök, lite starkare smärtstillande tabletter och ett par kryckor tillsammans med vila. Även en remiss vidare till röntgen. Efter röntgen var det bara att stå i en lååång kö för att få tid hos ortopeden som jag tillsist fick besöka. Det besöket var bland de snabbaste jag vart med om och han skickade mig vidare med en remiss till sjukgymnast. Väl hos sjukgymnasten fick jag en undersökning där han konsterade att han misstänkte att korsbandet var av och skicka en ny remiss tillbaka till ortopeden och ytterligare en månads väntetid som jag dock halverade efter ett långt samtal till sjukhuset så på tisdag är det dags för ett nytt ortopedbesök. Får helt enkelt se vad han säger och tycker. Men misstänker att om det är av så blir det väl magnetröntgen och sedan operation.. Är glad om jag kommer kunna lira nå boll nästa sommar jag..och att jag slipper där här soppan snart, börjat lessna på att vara så begränsad..